I kväll (fredag) serveras en lammgryta som heter Mastello på restaurangen där vi bor. Grytan har marinerats i vin och blandats med diverse grönsaker och sedan tillagats i vedugnen i 8-9 timmar.
Janne njuter av den goda grytan med det möra köttet, för min del smakar det för mycket lamm. Mitt middagsval blir i stället fyllda auberginebullar.
Mätta och belåtna går vi till rummet för att koppla upp Telia play och titta på Doobidoo.
Sifnos är till ytan en ganska liten ö, 74 km2, vilket gör den till den tolfte största ön i Kykladerna, och cirka fem gånger mindre än Naxos, som är Kykladernas största ö. Högsta berget mäter 695 meter över havet. Geografiskt ligger Sifnos i västra Kykladerna, de närmsta grannöarna är Serifos och Kimolos. Invånarantalet är vintertid ca 2600 men betydligt fler under sommaren. Det sägs också att här lär finnas 365 kyrkor, en för varje dag på året.
Mobilen är inställd på väckning kl. 5.45, taxin anländer 6.15 inte en minuts försening, Punkliga och supertrevliga greker har skämt bort oss på några få dagar. Hoppas det fortsätter så!
Eigeska havet ligger spegelblankt och vi njuter av en skön båtresa. Som vanligt när vi kliver av vet vi inte vart vi ska ta vägen. En kopp kaffe och fram med paddan och börja letandet. Hittar ett hotell som verkar bra och Janne ringer upp Cyklades Beach och pratar med Maria som hälsar oss välkomna och ger oss ett pris på 40€/natt inkl. frukost. Även denna dag tar vi lokalbussen 🚍 2.30/pers. en upplevelserik färd på 1 1/2 timme. Efter incheckning smakar det gott med lite mat och fin utsikt över turkosfärgat vatten
Efter morgonbestyren och lite vila i hängmattan tar vi lokalbussen in till stan Ermoupolis.
Gick en runda i gamla stan med små mysiga gränder där vi åt mosaka och en god sallad.
Väl tillbaka blir det bad och kvällen avslutas med något gott vid stranden i solnedgången.
I morgon kommer taxin 6.15 för vidare färd ut i öriket.
Känner att det är dags för en slappardag i solen i Kini bay. Här ligger man gratis på en solstol om man köper dricka eller mat för 5€/pers. Helt Ok tycker vi och slår oss ned bland diverse nationaliteter, mest greker låter det som.
Tar lokalbussen till Kini strand, 1,80€/st. Letandet börjar efter logi och vi hittar ett nära stranden för 35€/natt, Markos Rooms. Biljettpriset från Mykonos till Syros 12.00 €/st.
Flera platser att sitta vid när kvällen gör entré.
Syros ligger nästan mitt i Kykladerna, syd-väst om Tinos, och är ögruppens administrativa centrum med provinsstaden Ermoupolis som sitt nav. Syros är en blandning av både det moderna Grekland och det mer traditionella, av myllrande stadsliv och av det lugna bylivet. Syros är en bergig ö, framför allt den norra delen, men har också slätter och terrasser som brukas av bönder. Grönsaker, vin och oliver är framför allt det som den magra gjorden ger.
Allt fungerade utmärkt ända till vi kom fram till den nya hamnen för att boka båtbiljetter och ta oss till Syros. Samtliga båtar var inställda på grund av hård blåst. Bara att acceptera läget och leta upp ett ställe för matintag och börja googla efter natthärbärge. Fick tips om Makis place så Janne knappade in adressen på Gps:en och jag tog plats på en liten taverna för att hitta något gott att äta. Inte vår dag idag, alla rum upptagna på Mikis och tyvärr även på närliggande hotell. Hunger och törst gjorde att vi stängde ”paddan”, och åt i lugn och ro. Tjejen vid bordet bredvid oss sökte också efter rum då även hennes tur till Aten var inställd. Hon hade hittat ett boende men endast ett dubbelrum var ledigt så hon undrade om vi kanske ville dela det med henne.
En kort presentation av oss själva och därefter blev det taxi till Maga hotell, inte långt från gamla hamnen.
Efter god nattsömn blir vi serverade en smaklig frukost och sedan ingår det transport till nya hamnen för båtfärd ut till den första ön som vi planerat.
Kajen är överfylld av förväntansfulla resenärer som hoppas på avfärd trots att blåsten håller i sig.
Klockan 14.15 helt enligt tabell lägger vi ut mot Syros.
Lördag den 14 september lyfter vi från Kastrup mot Aten och vidare till Mykonos. Tar oss sedan vidare ut bland öarna i Kykladerna.
Gör två stopp efter Rail i Tyskland innan vi når Rostock.
I Rostock gör vi våra vanliga inköp av blommor på den stora blomsterhallen Grön Finger.
Därefter tar vi färjan till Trelleborg.
Lämnar nu Moseldalen (påskdagen) efter härliga dagar i Reil.
Vinprovning av goda viner hos Alexandra och familjen Möller som brukligt. Det blev totalt 12 flaskor.
Välbesökt imbis på ställplatsen.
Efter 5 dagar går färden vidare norrut i Tyskland.
När vår Gps aviserar gränsövergång från Frankrike in i Luxemburg för tankning börjar solstrålarna ta sig igenom molntäcket. Dieselpriset idag €1.10 tur att vi fick i 95 liter! Mot Trier för att fylla upp kylen för några dagar längs Moseldalen.
Gränsen passerar vi söndag 14/4 och har hyfsat väder när vi väljer A 75:an. Någon mil efter Millau kör vi av för lite nattsömn i byn Marvejols. Det blir pizza från en vedeldad ugn eftersom ingen vill laga mat när tiden runnit iväg. På med värme, temperaturen sjunker och natten blir kylig.
Vårt andra stopp blir Nevers utmed en kanal. Ok. för en natt.
Tredje stoppet i Frankrike efter en hel dags regn blir i byn Commersy. Sitter kvar i bilen då regnet inte vill upphöra. Äter, spelar spel och somnar därefter till regndropparnas ljuva melodi.
Det här blir sista övernattningen i Spanien för den här gången.
På söndag morgon köper vi färskt bröd och kör till Peralada för en sista god frukost innan vi lämnar Spanien för den här gången. Hinner med att besöka den stora gränshandeln innan vi lämnar för vidare färd norr ut.
Blåsten vill inte avta så vi får dra oss lite norr över, valet för dagen blir Vilafranca några mil
söder om Barcelona.
Regionen Penedes är utan tvekan den mest kända och besökta vinregionen i Katalonien.
Det är även en vacker region där den ligger mellan slätterna, berget Monserrat och Medelhavet.
Området är centrum för Spaniens cavaindustri, men även röda kvalitetsviner produceras.
Spaniens mousserande vin tillverkas likt Champagne enligt traditionell metod med en andra jäsning på flaska, men till skillnad från Champagne så behöver inte cava komma från ett specifikt distrikt.
Cava tillverkas mestadels av druvorna Parellada (ger elegans och mjukhet), Macabeo (ger friskhet och kraft) och Xarel·lo (bidrar med syra, stabilitet och hög alkoholhalt). Övriga tillåtna druvor är Chardonnay samt mindre mängder av Monastrell och Pinot Noir.
Lämnar ett blåsigt Delta och kör till La Pineda en plats strax utanför Tarragona vid hamninloppet. Vi firar bröllopsdag med en god middag utmed stranden.
Tre dagar får räcka för den här gången i Benicarlo. Hinner dock med att ta en cykeltur in till Peniscolá för att kolla in måndagsmarknaden. Ingen höjdare, kan bero på att nästan alla marknader är av samma slag eller att man tröttnat på marknadslivet.
Tisdag förmiddag kör vi ut på Deltat som ligger endast 5 mil från Benicarlo. Har varit här tidigare men inte på samma plats, platsen vi parkerat på ligger längs floden Ebro i byn Deltebre.
Floden Ebro är Spaniens vattenrikaste flod och har är 91 mil lång. Längst i söder i Katalonien rinner den ut i Medelhavet och bildar ett deltaområde som är ganska annorlunda till hur Spanien är i övrigt – här är allting helt platt. Många flyttfåglar har sin vintervistelse i deltat, och delar av området är naturreservat och fågelskyddsområde dit man inte får gå. Deltat är också ett jordbruksområde, och inte minst odlar man ris här. Ungefär mitt i området ligger den lilla staden Deltebre.
Nu har vi åter nått kusten, där solen skiner och värmer gott. Tyvärr är vinden som vanligt lite kall, så det gäller att hitta läplats. Men vi ska inte gnälla nu när vi slapp undan eländet i inlandet.
Lämnar Ávila där vädret är regnigt grått och trist. Strax efter att vi kommit ut på N 110 tar vi beslutet att lägga om rutten. Eftersom vädret ska bli mycket sämre i inlandet bestämmer vi oss för att dra ut mot kusten igen, en körning på cirka 40 mil extra. Vädrets makter rår ingen på!
Kör vidare mot Soria för att därefter gå mot Zaragoza. Vid lunchtid börjar det suga i våra magar och plötsligt får vi syn på en liten mysig krog vid en vägkorsning mot Madrid och Soria.
Blir serverade en god meny de dia med förrätt, varmrätt och dessert. När vi kommer ut för att köra vidare möts vi av detta!!
Snön bara vräker ner och värre ska det bli enligt väderutsikterna. Vi står parkerade på en höjd av dryga 1000 möh. Till natten ska temperaturen krypa ner till minusgrader. Vi googlar på olika alternativ att ta till för att komma ifrån denna höjdpunkt!
Bästa sättet verkar vara motorväg A5 mot Madrid. Efter någon timme avtar snöandet och plogbilarna verkar ha rensat upp, så vägen ser hyfsat framkomlig ut. Vi bestämmer att ta motorvägen mot Madrid.
Efter ett par km ser vi blinkande varningsljus från lastbilar och personbilar. Tjutande syrener från ambulanser, polisbilar och brandbilar omger oss. Helt ovetande om vad som hänt kommer PGC dvs. polisen och ber oss vända och köra mot färdriktningen för att välja annan väg.
Tar åter vägen mot Soria och sedan vidare mot Calatayud. Snöovädret har avtagit och inga problem på vägen. Väl framme för övernattning söker vi efter vad som kan ha hänt och hittar de som filmat händelsen.
På toppen Puerto Somosierra som är ett pass på ca. 1500 m har 40-50 bilar blivit inblandade i detta kaos! Det är inte alltid det hjälper att ta betavägar.
Vi är glada att vi inte hann så långt på E5:an och ska nog inte välja vägar som leder mot Pyrenéerna.
Somnar gott efter en händelserik fredag (5/4).
Vill du se händelsen live, titta på videon här.
https://www.abc.es/espana/abci-accidente-multiple-puerto-somosierra-nevada-201904051809_video.html
Dagens biltur blir givande och vacker, från Cáceres har Janne valt att ta väg N 110 som tar oss upp till en höjd på 1277 meter, där gränsen går mellan Extremadura och Kastilla y Leon.
Vi passerar flera små mysiga byar där körsbärsträden står i full blom 
och vi kör på serpentinliknande vägar innan vi når gränspasset Puerto de Tornavacas.
Nu kör vi i Kastilien-Leon.
Vi kör vidare mot Ávila som också är en stad som fått plats på världsarvslistan och ligger endast 10-12 mil från Madrid.
Muren som omringar staden är 2,5 km lång, har 88 torn och 9 ingångsportar.
Staden har fått sitt namn av helgonet Teresa Ávila som föddes här år 1550.
Nu har vi kört i Extremadura en aotonom region i västra Spanien sedan vi gick över gränsen från Portugal. Den här delen var också utposten för de flesta spanska erövrarna (conquistadorerna) och bosättarna i Amerika.
Extremadura är ett högslättsområde med många höjdryggar och är därmed lämpat för får och svinskötsel liksom vinodling. Den iberiska skinkan och Pata de Negra görs här av grisar som bara fått äta ekollon.
Pata negra (spanska för svart klöv)
Grisarna som används skall vara av den iberiska rasen.
• Den finaste kallas jamón ibérico de bellota (ekollon). Denna skinka är från frigående grisar som strövar i ekskogar (kallas dehesas) längs gränsen mellan Spanien och Portugal, och äter bara ekollon.
• Nästa klass kallas jamón ibérico cebo de campo. Denna skinka är från grisar som matas med en kombination av ekollon och spannmål.
• Den tredje typen kallas jamón ibérico de cebo (eller bara jamón ibérico). Denna skinka är från grisar som utfodras enbart spannmål.
Innan vi stannar för övernattning blir det ett stopp utanför Almendralejo där vi hittar en vingård. Det blir 4 flaskor Pavia, 2 fl. reserva gjord på tempranillodruvan och 2 fl. med blandade druvor.
Efter en dag på blandat vägunderlag är vi så framme i Cáceres, efter att ha gjort ett par stopp som inte fallit oss i smaken. Tar en tur upp till Plasa Mayor solen skiner och det är skönt, men när kvällen gör sitt intåg behöver man sin dunjacka.
Cáceres blev uppsatt på i UNESCOS världsarvslista 1986. Invånarantal är dryga 91 000 och ytmässigt är det Spaniens näst största kommun med sina 1750 kvadratkilometer.
Övernattar på en gratis ställplats i Jerez de Los Caballeros. Det finns el, vatten och tömning helt gratis.
Vill man ägna tid åt att besöka kyrkor och katedraler finns här omkring ett stort utbud.
I dag 1 april lämnar vi festandet i Alcoutim och rullar norrut, målet ännu inte känt men det är inget skämt.
Dagens första stopp blir i Mértola,
strosar runt och tar en liten lunch innan färden fortsätter mot Beja som är en historisk träffpunkt belägen på den högsta punkten på den omgivande Alentejoslätten. Staden grundades när Julius Caesar styrde, och var därefter ett moriskt fäste under mer än 400 år.
Härliga vyer i ett bördigt landskap omger oss hela dagen, vi passerar vinodlingar, stora fält av vete, olivträd och korkekar.
Når dagens mål på eftermiddagen. Serpa är känt för sina krämiga ostar, en liten sovstad endast 3 mil från spanska gränsen. Vi går till den historiska delen för att uppleva lite kultur.
Staden är omringad av en mur som grundades runt år 400 f. Kr.
Här vilar jag gott i solens varma strålar.
Lämnar nu Algarvekusten för en tur upp längs Rio Guadiana, första stoppet blir Alcoutim. När vi når målet har vi turen att komma när de har sin årliga Festival do Contraband, mellan Alcoutim och San Lucar på den spanska sidan av floden. Festivalen pågår i dagarna tre och det vimlar av folk överallt i gränderna och på den provisoriska pontonbron som är utlagd under festivalen.
Här bakas det bröd fyllt med chorizo som gräddas i vedeldad ugn.
Musik och dans av alla de slag.
Promenad mellan två länder och övervintrande segelbåtar från olika platser på vår jord.
Människor umgås och njuter av livet längs floden.
Lektion i hur man skördar linet, på portugisiska.
25 mars åker vi tillbaka på gratisplatsen i Alagoa. På vägen dit gör vi ett stopp i Faro för inköp på Pingo Doce, bredvid ligger en stor skoaffär Sea Side där jag hittar snygga boots. Svårt att bestämma vilka jag ska välja så det får bli två par, Janne nöjer sig med ett par.
Några som också återvänder är detta ekipage som vi stötte på senast vi var här. I dag ville polisen titta på deras papper och tydligen var allt i sin ordning, men någon förtjänst på sina hallon blev det inte.
Tur att det finns recept på bacalao översatt från portugisiska till svenska, Portugals nationalrätt det sägs att den kan tillagas på lika många sätt som det finns dagar på året.
Söndag vid lunchtid checkar vi ut och betalar våra tre nätter, säger Hej till Jocke och lämnar storkarnas stad.
Janne hittar Tomates Beach i Park4night, ligger lite utanför Albufeira och i närheten av Praia Falesia. Här stannar vi åtminstonde en natt.
Promenadväg till Quartiera, som skymtas i horisonten.
Väljer att ta in på Parque Do Rio. Tre nätter á €6 el klarar vi oss utan, dusch 50 cent 7 min helt ok. Strosar runt i den lilla byn, lördag har frukt och grönsaker flyttats ut på gatorna där folket handlar och fyller sina dramatenvagnar till bristningsgränsen. 
Lördagsmiddagen intar vi på den omtalade kycklingrestaurangen Valdemar. Vi precis som många andra blir väldigt nöjda och kan njuta av deras goda piripiri kyckling med allt som serveras till, €10 ink. dessert, kaffe och dricka.
När vi kommer tillbaka till bilen möts vi av en bekant röst, Jocke från Helsingborg som vi stött på åtskilliga gånger både i Spanien och Portugal har valt samma ställplats som oss. Det blir lite snack om vad som hänt sen sist över lite vin och öl.
Ligger kvar i Alvor och bara njuter av underbart väder och fantastiska stränder.
Janne är helt fascinerad av dessa stenformationer och grottor som varieras av vida och breda sandstränder.
För att turisterna ska få full valuta för sin bad och solsemester så höjer man upp stränderna ytterligare cirka 2 meter, genom att suga upp sand från havets botten.
Åter dags att skifta plats! Alvor står på tur, men det blir inte ställplatsen utan längs med en gata utanför. Trångt och instängt på den röda ”fotbollsplanen” gör att vi väljer att parkera utanför. Vi är ännu en gång omgivna av vackra vyer längs kusten.
Lyxlivet med att äta på restaurang fortsätter, det är nu tredje dagen i följd som vi frossar med godsaker från havet.
Janne tar en cykeltur och hittar en annan plats att stå på, endast en liten bit från den plats vi nu står på. Stänger dörrar och fönster och kör till en betydligt trevligare plats med utsikt över havet och ett stenkast till stranden.
Söndag morgon är det åter dags att finna en ny plats. Det blir Armarcao de Pera som vi besöker igen. Vi drar oss till minnes att vi gillade denna plats senast vi var i Portugal, då endast på en cykeltur från Galé. Det blir två nätter på ställplatsen som sköts av fotbollsklubben, pris €4 inkl. vatten och tömning. Fiskarna bedriver ett intensivt arbete med att hålla sina nät och båtar i ett relativt gott skick.
När båten ska upp på land gäller det att ta fart så att skummet yr vilket underlättar för traktorn att dra upp ekipagen.
Underbara stränder runt hela byn.
En svalkande icekaffe drink i hettan som slår emot oss.
Fredag 15/3 säger vi på återseende till alla svenskar som står här hela vintern. Drar vidare mot Olhao, stannar vid en Inter Marche och tvättar lite kläder innan vi kör ner till strandpromenaden och parkerar. Grusplanen är fylld med franska husbilar!
På lördagen blir det marknadsbesök direkt efter frukost.
Tittar in i saluhallen som är fylld med kött och havets läckerheter.
På eftermiddagen ringer våra kära grannar hemifrån och frågar om det passar att de tar bussen från Faro till oss för en gemensam middag, de är på ett treveckors besök här i Portugal. Underbart god fisk med alla tillbehör beställer Lisa lätt eftersom hon talar landets språk.
Tiden rinner snabbt iväg och det blir dags för oss att säga HEJ och TACK och önska fortsatt trevliga dagar i detta underbara klimat.
Lämnar ett fint blommande Spanien och kör in i Portugal.
Första stoppet blir Alagoa någon mil från gränsen.
Här står många svenska bilar som vi träffat tidigare år.
Häng med oss i våra fotspår och se vad som händer!
Apelsiner levereras direkt till husbilen om man önskar..
Planerna går som planerat och vi rullar mot Sevilla och tar sedan av mot El Rocio. En tisdag i mitten av mars är det väldigt lugnt i ”sandstaden” och mycket är stängt. Det blir i alla fall lite lunch och promenad längs sandgatorna.
Pilgrimsorten El Rocío är en av Spaniens största pilgrimsort. På pingstdagen varje år vallfärdar närmare en miljon människor hit för att besöka madonnan i kyrkan Ermita del Rocío. Många gör det i hästdragna och täckta vagnar som får de sandiga vägarna kring El Rocío att likna mastodontscener ur en vilda västern-film.
Idag måndag 11/3 lämnar vi kusten för att ta oss upp mot Ronda och vidare västerut. Kollar läget i Ronda men bestämmer oss för att köra till Algodonales, en ställplats med vatten, el och tömning helt kostnadsfritt.
Här står vi omgivna av paraglidefantaster som svingar sig ut över vidderna.
I morgon har vi planer på att besöka El Rocio, även kallad Sandstaden.
Söndagen 10 mars är ytterligare en trevlig dag i glada vänners sällskap, Pia, Bosse, Lisbeth och Nils här anlänt till sin lägenhet och vi tillbringar dagen tillsammans med dem på stranden i La Cala de Mijas, äter gott och har det mysigt tillsammans.
Nu är det lördag och vi tar även denna dag en tur på marknaden, inga fynd gjordes. Klockan 15.30 kommer Mats med sin ”limousin” och hämtar oss för en grillafton i deras trädgård. 
Mycket välsmakande meny med både havetsläckerhet och en välgrillad köttbit, därtill goda viner av varierande färg och sort. Middagen avslutades med en hemlagad fastlagsbulle, med äkta mandelmassa från Svedala! TACK FÖR EN KANONKVÄLL!
I tisdags 5/3 kom vi till La Cala de Mijas, marknadsbesök på onsdagsdagen med några klädfynd och i morgon lördag ska vi träffa Siv och Mats för grillning i deras trädgård. Innan vi drar vidare mot Portugal ska vi också träffa Pia, Bosse, Lisbeth och Nils, ska bli trevligt!
Fredag 1 mars vänder vi mot San Pedro för att åter stå på Playa Linda Vista i väntan på att Pia och Bosse ska komma. De anländer lördag 9 mars så vi hinner även stå ett par dagar i La Cala de Mijas och gå på onsdagsmarknaden i hopp om att hitta lite fräscha kläder inför sommaren.
Bilder från vardagslivet i San Pedro.
Strandpromenaden som leder till Puerto Banus.
Utsikt från bilen, här har vi verkligen strandtomt som vi delar med byns fiskare.
Söndagsmiddag på restaurang Macaao Beach, hela restaurangen var bokad av vad vi tyckte stamgäster men vi lyckades få ett bord. Det kostar att ligga på topp men gott var det och en underhållande musik.
Andalusiens dag 28 februari var ganska lugn i hamnen där vi höll till. Mycket folk som strosade omkring och späkte sig med diverse spanska godsaker.
Lite flamencomusik, goda tapas och ett härligt folkvimmel.
Ligger kvar i Estepona för att idag onsdag (27/2) gå på marknaden som inte är långt från hamnen.
I morgon är det Andalusiens dag vilket vi tänkt vara med och fira här i stan, vad som händer här blir en överraskning som vi får återkomma till.
Grunden till att man firar den här dagen är folkomröstningen som gjordes den 28/2 1980 där folket röstade för lagen som gjorde Andalusien till en autonom region i Spanien.
Står parkerade i hamnområdet i Estepona och hoppas att polisen håller sig borta den här gången. Mimosan (eller akacia som är dess rätta namn) är i full blomning och lyser med sina gula bollar, dock ingen doft.
Efter en dryg vecka på ställplatsen som döpts till hästgården av några svenskar är det nu dags att rulla vidare.
Målet för dagen är mot Estepona men innan dess måste kylen fyllas på.
Efter tre blåsiga dagar lämnar vi Torremolinos som var en fattig fiskeby innan turismen hittade hit i början på 60- talet.
Vi åker endast 2 mil för att testa den omtalade ”hästgården” el Rengo som ligger i Fuengirola och som väldigt många svenska husbilar letar sig fram till. Här stannar vi ett tag innan det blir La Cala de Mijas.
Torsdag 14 februari alltså Alla hjärtans dag❤️ packas alla grejor in på sin plats igen för nedfart till kusten.
Kanonväder i 2 dagar och bra snötillgång får räcka för den här gången. På återseende nästa år!
Janne har nu förberett allt inför stundande skidåkning.
Pistmaskinen och snökanonerna gör allt för att Janne med sitt ”guldkort” ska få ut max av sin tid i backarna. Tack för det!
Efter inhandling på Lidl i Granada tar vi de sista 3 milen upp till Penones parkering, pris 10€/dag.
Njuter av utsikten med underbara vyer dagens bilder är tagna klockan 18.30
Värt att veta;
Sierra Nevada ( den snöklädda bergskedjan) är en bergskedja i Andalusien i södra Spanien med 20 toppar på över 3000 meter. Den högsta är Mulhacen med sina 3482 meter är det Iberiska halvöns högsta berg. På Sierra Nevada finns Europas sydligaste skidort, som också går under namnet Sierra Nevada. Den ligger vid bergskedjans näst högsta topp Pico del Veleta, som har en höjd av 3398 meter. Höjden över havet gör att det är mycket snösäkert under vintersäsongen, som normal varar från december till första maj.
Efter en vecka känner vi oss nöjda med den här platsen. Haft kanonväder hela veckan och mest slappat och kurerat höft, fot och Jannes förkylning. Några restaurangbesök har det blivit som smakat bra. Nu har vi fyllt upp med gas och vatten för att klara några dagar i Sierra Nevada.
TIPS: Här kan man köpa spanska gasflaskor utan att lämna någon tom, även fylla och tömma till en hyfsad peng.
Tisdag 5/2 lämnar vi vår plats vid el Faro.
Säger hejdå till Siv & Leif och Annika & Janne och rattar mot Malaga Playa ställplats eftersom man inte längre får stå i Rincon. Lyckas få en av de sista platserna dock utan el men det går utmärkt att bara använda gas.
I dag onsdag tar vi en cykeltur in till Rincon på deras marknad, kanske träffar vi våra vänner Lasse och Vicente där.
Härliga dagar med marknadsbesök och goda tyska korvar längs strandpromenaden. Fick återuppleva de blåklädda sångarna efter 6 år, lät bättre första gången vi hörde dem.
Idag måndag 28/1 rullar vi lite västerut. Kör första till Nerja för att kolla platsen Janne hittat på Park 4 Night men tar beslutet att köra vidare då vinden är rätt kraftig. Nästa stopp blir i Torrox Costa. Sist vi var här fanns ingen plats men idag hade vi tur att hitta ett litet kryp in bredvid Majoren och Moffas båda från Sverige. Här stannar vi ett tag då Janne ska bota sin förkylning.
En kanonbra plats att stå på helt avgiftsfritt. Vädret kan vi inta klaga på sol varje dag men vinden har ”brallat” i flera dagar. Polisen kommer dagligen men har under veckan inte kört bort någon vad vi kunna se. Enda nackdelen är att man får köra iväg för att handla så det är bra om man fyllt upp kylen innan man parkerar.
Här varierar utseeende och ålder på forden som är bebodda av yngre barnfamiljer och äldre personer.
Duschen kan användas på många sätt, gäller bara att vara uppfinningsrik!
Vi har besökt strandbaren både dagtid och kvällstid, antal besökare skiljer sig markant när kvällen och solnedgången närmar sig.
Ljudnivån är hög, föräldrar umgås och har trevlig, glasen klirrar och vi sover gott med napp i munnen.
Solsken och avtagande vind längs stranden med ett stopp för hungriga magar och torra strupar på en liten strandbar.
En trevlig söndag tillsammans med våra finska vänner och deras nya hund Knutte.
Här stannar vi några dagar inna våra vägar går åt skilda håll. Vi planerar ju för skidutflykt till Sierra Nevada och det är det inte många som tillbringar vintern här i södra Spanien som är intresserade av.
Efter en natt med regn och ungdomar som haft roligt utanför husbilen fram till klockan 2 bestämmer vi oss för att köra den långa vägen ( knappa 2 mil) mot Playa Granada för en träff med Eva och Hasse från Finland.
Lite underhållning har vi blivit bjudna på under de 4 dagar vi vistats här i den lilla fiskehamnen. Dykarna kommer varje dag, de trogna fiskarna som aldrig ger upp och till sist på söndag morgon gör sig löparna redo för att springa mellan Calahonda och Carchuna en sträcka på 10 km. Vi hinner ut ur byn innan många gator stängs av för målgången som är i Calahonda.
Härliga gubbar från lördagsmarknaden i byn. Tack för den här gången och på återseende!
Efter att vi passerat Almeria kände vi doften av goda tapas från restaurang Oasi längst ut i Roquetas de Mar. Till vår förvåning stod där väldigt få husbilar, kan kanske bero på alla förbudsskyltar som är uppsatta. Men polisen verkar inte bry sig om att det, trots skyltarna står bilar lite varstans. Träffade Jan och Annika från Falkenberg som de senaste åren stått parkerade i detta område.
Två nätter räckte för oss den här gången och vi körde till den plats vi besökt under alla de år vi varit med husbilen i Spanien ett par mil från Motril. Nu mer finns den även utlagd på Park4Night men besökarna är inte många vilket gläder oss.
Rundtur i Villaricos efter söndagsmarknaden.
Här får man köa ett bra tag för att köpa nygrillad kyckling, €9 men då är den stor och välsmakande.
I dag måndag 14/1 lämnar vi Villaricos för den här gången och kör mot Almeria.
Det blev bara två nätter på Klippan den här gången. Efter det blev det en snabbtur till Murcia och Ikea igen. Hål på det ena duntäcket gör att vi måste investera i nya, men efter tio års användande kan man inte klaga.
Väljer därefter att köra till Villaricos, en av våra favoriter med sitt lilla torg och en liten söndagsmarknad. Temperaturen dagtid är ok. men nätterna och mornarna kalla.
Tapaslunch dag två på torget som invaderas av engelsmän som övervintrar här eller i någon av grannbyarna. Vi njuter av en värmande sol i lä på torget.
Stannar till efter helgen när marknaden är över.
Tre nätter på Camper Park där vi fått tvätta samt ett besök på lördagsmarknaden. Priset höjt till €8 men det är det värt när man kan tvätta och torka tvätten utomhus.
Söndag morgon bär det av till Citronmarknaden i Los Montesinos. Äter en god frukost innan vi vandrar runt bland stånden. Lite folk tycker vi, men möter i alla fall ett känt ansikte från Helsingborg, Lilleman från Råå hamn.
Inköpen idag blir bara lite grönsaker och frukt.
Ett telefonsamtal från Claes gör att vi bestämmer oss för att köra till La Siesta. Parkerar på gatan utanför deras nyrenoverade hus och sitter sedan i solen och njuter och har det trevligt. Beställer bord på den Lille Svensken och avnjuter en god middag.
Mot middagsbordet!
Vi tackar den husbilsvänliga staden för den här gången, och kommer med säkerhet tillbaka någon gång framöver.
En sammanfattning av de fem dagarna vi tillbringat här.
På nyårsafton tar vi en promenad in till grannbyn Lorqui där det är en liten marknad. 
Intar även en liten lunch innan vi går tillbaka till vår ställplats för att förbereda kvällens middag, grannbilen Leif är också inbjuden att fira årets sista kväll tillsammans med oss.
Matbutiken som ligger i anslutning till ställplatsen vill visa sin tacksamhet att vi handlar där genom att komma med en kasse med Cider, chokladkartong och en burk konserverade päron. Mycket trevligt och uppskattat av alla.
Säger hej då till Leif och på återseende.
Rullar sedan vidare de knappa 8 milen till San Fulgencio för att tvätta och gå på lördagsmarknaden.
En kort tur idag endast 1,5 mil till en kostnadsfri plats i Ceuti. 4 svenska bilar varav en vi känner sedan tidigare, Leif från Göteborg står bakom oss i sin Frankia.
Rondellen in till stan påminner oss om Benalmadena.
Från de högt slingrande vägarna mellan Benitaxell och Calpe tar vi oss vidare längs autovia A7 till Murcia och Ikeas ställplats. Middag på Ikea, deras goda cordillo kan man bara inte missa.
Nu blir det att ställa sig vid spisen ett par dagar framöver och laga husmanskost.
Snabbvisit från Javea till Benitaxell för att se hur Susanne och Ulf Karlsson har det i sitt hus. Ingen brist på utrymme och utsikt, helt underbart!
En vecka har gått sedan incheckning på La Volta och det är dags att förflytta sig söderut. Morgonen inleddes med mulet väder men i höjd med Valencia tittade solen fram och strålarna värmde gott. 
Det blev Javea som fick den stora äran att få ett besök av oss även i år.
Det blev ett besök på China restaurangen, jag åt biff hot plate och Janne kör sin anka med apelsinsås. Trerätters meny inklusive vin till priset €20, inget man klagar på.
Ägarna besöker alla på campingen och önskar GOD JUL med en kaka och en flaska vin.
Efter två övernattningar en strax utanför Figueres och nummer två i Asco (mycket bra gratisplats med allt man behöver) når vi vårt planerade mål. Solen lyser och temperaturen ligger runt 20 grader dagtid, men nattetid kryper den ner till cirka 6-8 grader. Återkommer med fler händelser framöver.
Bra väder med lite värmande sol gör att vi väljer Frankrikes omtalade rondellvägar. Första milen är ganska trafikerad eftersom alla ska till sina jobb, fram emot 10-tiden lättar det och vi behöver inte trängas på N7:an. Nattparkering den här gången blir Remoulins efter cirka 24 mil. En ok plats för en natt, endast parkering ingen service.
De sista 12 milen till Spanska gränsen väljer vi betalväg kostnad €25. Klockan 14.00 når vi första målet i Spanien. Stannar i en liten by utanför Figueres, gratis med all service.
Nu ska vi bara ta det lugnt och sakta glida ner mot Peniscola och ställplatsen La Volta där vi tänkt fira Jul och Nyår
Vaknar till vita vidder! Beslutet att ta betalväg blir lätt. 
Kör dryga 40 mil varav 36mil blir på betalväg kostnad € 49. Nattsömn får vi i en by lite utanför Lyon, Vienne heter den.
Dagens sträcka blev cirka 40 mil efter en del vägomläggningar. Men vi är vana med lite guidade turer. Tankade 80 liter för 1.08€/l. Gratis ställplats med el hittade vi i Dudelande, nära Franska gränsen.
Efter en dagstur på 46 mil svänger vi av mot Greven men parkerar i Emsdetten. Bra övernattingsplats nära till centrum och affärer.
Lite mulet och duggregn gör att vi sitter i bilen fram till lunch, därefter besöker vi marknaden.
Gågatan är fylld med stånd av alla de slag såsom mat, dryck och lite krims krams. Inget som lockar mer än varm god gluwine. 
Efter någon timmes promenerande kan även en bratwurst slinka ner.
Lämnar Trelleborg kl. 15.00 som planerat med fartyget Nils Dacke. En lugn överfart i stilla väder. Vi delar en dagens rätt bestående av tre rätter, 16.50 €? Janne får huvudrätten snitzel med pommes och jag tar sallad och soppa. Efter någon timme åker våra sällskapsspel fram och helt plötsligt har 6 timmar susat förbi. Nattsömnen tar vi utanför Border Shop.
Vår plan är att stanna i Rostock ett par dagar för att besöka julmarknaden längs med hela gågatan, innan turen går vidare söderut.
Väskorna packade, rummet betalt nu återstår bara att tanka och lämna hyrbilen vid flygplatsen.
incheckning till Air Serbia får ske på flygplatsen då man inte kan boka online från Split.
Beräknar att landa i Köpenhamn 20.15.
Ytterligare en tur runt med hyrbilen. Idag blev det mot Sibenik och Zadar.
Längs med vägen hittade vi ett ställe för vinprovning! Inköpen blev inte stora men ett gott vitt vin som vi ska avnjuta på balkongen.
Lunch efter vägen där det pågår grillning av spädgris.
Vilodag för oss fyra på stranden där vi bor.
Hoppar in i hyrbilen efter frukost och vår eminente chaufför Bosse tar oss hela vägen till Krka.
Löser inträde 110 kuna/pers. Njuter av vacker natur och fina vattenfall när vi till fots promenerar runt på de fina stråken.
Tar en annan väg tillbaka och gör ett stopp i byn Muc för en kort fikapaus.
Kör därefter till Omis för att leta upp Ylva och Claes hus, efter lite felkörning lyckas vi ta oss upp för den branta backen som vi hört talas om.
Blickar ut över Brac och bestämmer oss därefter för att inta vår middag i Omis. Blir serverade en utsökt middag till ett humant pris.
Efter en dagstur på 12 timmar somnar vi gott.
Trogirs stadskärna som är skyddad av Unesco ligger på en ö belägen mellan fastlandet och den större ön Ciovo. De moderna delarna breder ut sig både norr och söder om den kulturminnesskyddade stadskärnan som via vägbroar är förbunden med fastlandet.
Mätta och belåtna med dagen återvänder vi ”hem” till vårt mysiga lilla hygge och njuter av livet på balkongen.
Nu har vi åter blivit landkrabbor och installerat oss i en 2-rumslägenhet med kök strax utanför
Trogir.
Pratstund med ägarna av huset där vi bor innan det är dags för middag.
Har hyrt en liten Fiesta som ska ta oss runt längs kusten och upp i bergen. Idag tisdag blir det en tur in till Trogir då vädret är lite osäkert. Solen skiner men åsk och regnmoln hänger i luften.
Härlig utsikt från vår balkong.
Söndag förmiddag är det dags att gå tillbaka till hemmahamnen för Cordelia. Fyller upp tanken och lägger till på plats 18. 
Middag äter vi tillsammans med ägaren av båten, Mats och Katarina. Lisbeth och Nils har också kommit för några dagars segling, tillsammans med Mats och Katarina i deras nya båt.
Starigrad heter byn som vi lägger till i. Många fler charmiga gränder än på Vis. Hittar en mysig restaurang att äta på, det blir scampi och musslor med en god tomatsås. Väldigt kladdigt eftersom skalet satt kvar, men gott.
Idag söndag går turen tillbaka till Milna, då det är risk för regn och åska.
Mysig gammal liten by, som upptäcktes några hundra år före Kristus.
Vi lämnar getingsvärmarna och styr mot Vis.
Under resans gång krävs lite nedkylning!
Vis är den ö som ligger längst ut av de öar vi tänkt besöka. Har turen och får den sista platsen längs strandpromenaden som kryllar av båtfolk och säker andra turister som tagit färjan ut för dagen.
Bakom huvudgatan ligger små smala gränder som är värt ett besök för att hitta skugga och svalkande dryck.
Seglingens första dag går mellan Brac och Scedro en tur på cirka 4h. Vinden lyser med sin frånvaro så det blir maskingång. 
Viken är full av båtar som ankrat, Janne kastar också i draggen och därefter åker badkläder på. Kristallklart vatten med en härlig temperatur. 
Restaurangbesök på kvällen.
Landar i Split med SAS enligt tidtabell. Tar en taxi till hamnen för vidare färd ut till Brac, kostnad 300 Kuna. 
Efter en båttur på 50 min. når vi ön där båten Cordelia ligger. Blir hämtade av ägaren och får göra lite inköp på Lidl innan vi mönstrar på. Ligger kvar i Milna och det blir krogbesök på kvällen.
Latmasken i mig har gjort att uppdateringen av vår vinterresa inte blivit av förrän efter 2 veckor i hemmet.
Så här avslutade vi övervintringen 2018.
Tre nätter i Rostock, två i hamnen i centrala Rostock och en i Krummendorf inte långt från färjeläget.
Fishbrötchen i hamnen.
Hittar en mysig restaurang på en charmig innergård mitt i centrala stan. Jättegod mat fick vi också.
Krummendorf blir avslutningsplatsen för oss innan vi tar färjan Rostock – Trelleborg måndag morgon den 7 maj kl. 7.30
Efter en god nattsömn kommer vi snabbt in i det häftiga tempo som Autobahn har. Långtradarna är oräkneliga till antal, strax innan Hanover tar vi av och väljer lite mindre vägar och ett lugnare tempo. Det blir ett par mil längre pga. vägarbete men det är inget ovanligt här i Tyskland.
Stannar i Uelzen utmed kanalen där vi passerade på vår Kanalfärd 2004.
Turen är med oss och vi får delta på grillbuffén som servas med anledning av att klubbmedlemmarna klarat sitt förarintyg både den praktiska delen och teorin.
En trevlig afton!
Den här gången blir det endast en natts övernattning. Provar vita viner på olika ställen, dock bekanta för oss sedan ett par år tillbaka. Resultatet blir 6 flaskorsom stuvas ner i golvet väl inslagna i kartonger.
Tisdag morgon drar vi ut på de större vägarna igen och framåt kvällningen hittar vi en plats utmed floden Weser. En bra gratisplats inte långt från Autobahn, byn heter Vlotho.
Ändrade planer igen. Regnet ville inte ge med sig så vi tog bilen istället för cyklarna till Trittenheim.
Två övernattningar och 4 flaskor vin blev det innan vi lämnade Trittenheim för nästa by som troligtvis blir Rail.
Ingen övernattning i Luxemburg, hittade ingen bra plats att stå på. Ställde in Gps:en på första bästa ställplats längs Mosel och började sökandet efter en plats att övernatta på. Eftersom det är långhelg visade det sig att många platser var välbesökta. Till slut valde vi en liten by Ensch ett par km från Trittenheim. Just nu strilar regnet ner men vid lunchtid ska det bli bättre, då tar vi fram cyklarna och tar en runda på våra tvåhjulingar.
Första övernattningen i Frankrike blir Cers strax utanför Beziers. Ligger utmed kanal du Medi där båttrafiken inte riktigt kommit igång, men krogen är öppen och vi inleder vistelsen i Frankrike med goda vitlökssniglar och en underbar sallad med camembertost. Dagsunderhållninen för dagen får vi av en barnfamilj som fiskar och lyckas fånga ett antal ålar. Kvällens underhållning blir Mästarnas Mästare som säkert får en rafflande final på söndag.
Natt nummer två stannar vi i en liten by Vallabregues söder om Avignon. Bra gratisplats med all service utmed floden??
Tredje natten blir i Serriers där Janne provsmakar en Pastis.
Fjärde stoppet ligger i Jean de Losne ett av kanalsystemens största hamn för uppläggning av fritidsbåtar över vinterperioden.
Stopp nummer fem blir Chatel sur Moselle vid kanal Est. Platsen där Eva och Uffe mönstrade på för en vecka när vi gick med båt till Medelhavet 2003.
Sista stoppet i Frankrike blir Pont Á Mousson. 
I dag lördag kör vi in i Luxemburg för tankning och en övernattning som är planerad att bli i Grevenmacher.
En mycket lugn plats att stanna en natt på. Allt ser välskött och prydligt ut. 
Vi kör vidare till La Jonquera gränsen mellan Spanien och Frankrike för att köpa Terakottakrukor till trädgården där hemma. Övernattar på samma plats som vi brukar. Klockan 11.00 kör vi in i Frankrike och väljer A9:an mot Seté.
Lämnar Morella efter frukost och kör N232 mot Alcaniz sedan blir det N211 mot Mequinenza utmed Spaniens längsta flod Ebro, en plats från Park4night. Säkert jättebra för sportfiskarna men vi väljer att köra vidare. Det blir mot Aitona där vi ser en öppen bykrog och bestämmer oss för en Meny de Dia. Mätta och belåtna går färden vidare till Torres de Segre där vi stannar över natten.
Promenerar lite i byn men det mesta är stängt.
Provinsen Llieda är ett stort och viktigt område för fruktodling av äpple,päron och persika. Vintrarna är för kalla för att apelsin ska trivas.
Härligt att uppleva den grönska och frodighet dessa trakter har att erbjuda jämfört med kustens karja och torra stäpplandskap.
Två nätter i Benicarló utanför ställplatsen för 7 husbilar. Inga lediga platser under vår tid.
Drar vidare upp till Morella som vi läst och hört ska vara en charmig by byggd på en bergskam 900 möh. 
Passerar ett pass på 1080 m innan vi når vårt mål. Som många andra platser likt denna blir det lite för mycket turistinspirerat, men ändå trevligt att varit här. Ställplatsen som ligger ca: 1400 m från själva byn är bra med allt vad man behöver.
Ställplatsen vid hamnen i Castellon har allt dvs. vatten, tömning och toalett. Stannade den tilllåtna tiden 48 h, vakten här går runt och prickar av husbilarna så att ingen stannar för länge.
På söndag fm. flyttade vi oss hela 2 km till nästa gratisplats i Castellon belägen vid flygfältet. Ingen begränsning av tid ej heller någon service, men en mycket bra plats att stå på direkt vid stranden.
Har nu kommit till en plats vi besökt tidigare lite söder om Valencia.
Stannar endast en natt i Saler för att sedan ta en koll på ställplatsen i Castellón, en av de 50 provinserna i Spanien.
Kustremsan där brukar i folkmun kallas Costa del Azahar som betyder Apelsinblomningskusten.
Nu har vi påbörjat hemfärden om än väldigt långsamt. Våra tankar är att vara hemma första veckan i maj. Ligger nu i Xábia och himlen är molnfri åtminstonde fram till eftermiddagen. Stannar troligtvis två nätter innan vi drar vidare norrut.
Tillbaka på en av klipporna vi kallar den nummer 2. Står bara en natt då vi bestämt att gå ut och äta med Helen och Berne som gör en snabbvisit på några dagar i sitt hus. 
Tar även en tur till La Zenia shoppingcentrum, Janne hittar ett par shorts för 8€ och jag får nya microdukar att torka bort allt damm. Men det bästa med eftermiddagens utflykt var besöket på restaurang My Tapas.
Vy över ”Klippan 2”
Till slut kom sommarvärmen så vi kunde beställa svalkande dryck på strandkrogen Gallego Playa. La Pinet är en favorit så det blir ytterligare en natt här innan vi drar vidare.
Nu är påskhelgen över och lugnet har lägrat sig efter spanjorernas ihållande firande av påsken. Själva har vi haft en lugn helg som började i Torrevieja efter några nätter i Archena. Träffade en del av spanienfararna. Kenneth var nere på en snabbvisit men en god lunch hann vi med tillsammans på en mysig krog i Los Montesinos.
Det blev några dagars pendling mellan Torrevieja och San Fulgencio för tvätt och marknadsbesök.
Nu är vi tillbaka vid stranden i La Pinet och hade tänkt att leva lite strandliv då sol och värme har anlänt till östkusten.
