Kategori: Sydeuropa vintern 2018-2019

Dagens biltur blir givande och vacker, från Cáceres har Janne valt att ta väg N 110 som tar oss upp till en höjd på 1277 meter, där gränsen går mellan Extremadura och Kastilla y Leon.
Vi passerar flera små mysiga byar där körsbärsträden står i full blom

och vi kör på serpentinliknande vägar innan vi når gränspasset Puerto de Tornavacas.
Nu kör vi i Kastilien-Leon.
Vi kör vidare mot Ávila som också är en stad som fått plats på världsarvslistan och ligger endast 10-12 mil från Madrid.
Muren som omringar staden är 2,5 km lång, har 88 torn och 9 ingångsportar.
Staden har fått sitt namn av helgonet Teresa Ávila som föddes här år 1550.

Nu har vi kört i Extremadura en aotonom region i västra Spanien sedan vi gick över gränsen från Portugal. Den här delen var också utposten för de flesta spanska erövrarna (conquistadorerna) och bosättarna i Amerika.Extremadura är ett högslättsområde med många höjdryggar och är därmed lämpat för får och svinskötsel liksom vinodling. Den iberiska skinkan och Pata de Negra görs här av grisar som bara fått äta ekollon.

Pata negra (spanska för svart klöv)
Grisarna som används skall vara av den iberiska rasen.

• Den finaste kallas jamón ibérico de bellota (ekollon). Denna skinka är från frigående grisar som strövar i ekskogar (kallas dehesas) längs gränsen mellan Spanien och Portugal, och äter bara ekollon.

• Nästa klass kallas jamón ibérico cebo de campo. Denna skinka är från grisar som matas med en kombination av ekollon och spannmål.

• Den tredje typen kallas jamón ibérico de cebo (eller bara jamón ibérico). Denna skinka är från grisar som utfodras enbart spannmål.

Innan vi stannar för övernattning blir det ett stopp utanför Almendralejo där vi hittar en vingård. Det blir 4 flaskor Pavia, 2 fl. reserva gjord på tempranillodruvan och 2 fl. med blandade druvor.

Efter en dag på blandat vägunderlag är vi så framme i Cáceres, efter att ha gjort ett par stopp som inte fallit oss i smaken. Tar en tur upp till Plasa Mayor solen skiner och det är skönt, men när kvällen gör sitt intåg behöver man sin dunjacka.

Cáceres blev uppsatt på i UNESCOS världsarvslista 1986. Invånarantal är dryga 91 000 och ytmässigt är det Spaniens näst största kommun med sina 1750 kvadratkilometer.

Övernattar på en gratis ställplats i Jerez de Los Caballeros. Det finns el, vatten och tömning helt gratis.
Vill man ägna tid åt att besöka kyrkor och katedraler finns här omkring ett stort utbud.

I dag 1 april lämnar vi festandet i Alcoutim och rullar norrut, målet ännu inte känt men det är inget skämt.

Dagens första stopp blir i Mértola,

strosar runt och tar en liten lunch innan färden fortsätter mot Beja som är en historisk träffpunkt belägen på den högsta punkten på den omgivande Alentejoslätten. Staden grundades när Julius Caesar styrde, och var därefter ett moriskt fäste under mer än 400 år.

Härliga vyer i ett bördigt landskap omger oss hela dagen, vi passerar vinodlingar, stora fält av vete, olivträd och korkekar.

Når dagens mål på eftermiddagen. Serpa är känt för sina krämiga ostar, en liten sovstad endast 3 mil från spanska gränsen. Vi går till den historiska delen för att uppleva lite kultur.

Staden är omringad av en mur som grundades runt år 400 f. Kr.

Här vilar jag gott i solens varma strålar.

Lämnar nu Algarvekusten för en tur upp längs Rio Guadiana, första stoppet blir Alcoutim. När vi når målet har vi turen att komma när de har sin årliga Festival do Contraband, mellan Alcoutim och San Lucar på den spanska sidan av floden. Festivalen pågår i dagarna tre och det vimlar av folk överallt i gränderna och på den provisoriska pontonbron som är utlagd under festivalen.

Här bakas det bröd fyllt med chorizo som gräddas i vedeldad ugn.
Musik och dans av alla de slag.
Promenad mellan två länder och övervintrande segelbåtar från olika platser på vår jord.
Människor umgås och njuter av livet längs floden.

Lektion i hur man skördar linet, på portugisiska.

25 mars åker vi tillbaka på gratisplatsen i Alagoa. På vägen dit gör vi ett stopp i Faro för inköp på Pingo Doce, bredvid ligger en stor skoaffär Sea Side där jag hittar snygga boots. Svårt att bestämma vilka jag ska välja så det får bli två par, Janne nöjer sig med ett par.

Några som också återvänder är detta ekipage som vi stötte på senast vi var här. I dag ville polisen titta på deras papper och tydligen var allt i sin ordning, men någon förtjänst på sina hallon blev det inte.

Tur att det finns recept på bacalao översatt från portugisiska till svenska, Portugals nationalrätt det sägs att den kan tillagas på lika många sätt som det finns dagar på året.

Söndag vid lunchtid checkar vi ut och betalar våra tre nätter, säger Hej till Jocke och lämnar storkarnas stad.
Janne hittar Tomates Beach i Park4night, ligger lite utanför Albufeira och i närheten av Praia Falesia. Här stannar vi åtminstonde en natt.


Promenadväg till Quartiera, som skymtas i horisonten.

Väljer att ta in på Parque Do Rio. Tre nätter á €6 el klarar vi oss utan, dusch 50 cent 7 min helt ok. Strosar runt i den lilla byn, lördag har frukt och grönsaker flyttats ut på gatorna där folket handlar och fyller sina dramatenvagnar till bristningsgränsen.
Lördagsmiddagen intar vi på den omtalade kycklingrestaurangen Valdemar. Vi precis som många andra blir väldigt nöjda och kan njuta av deras goda piripiri kyckling med allt som serveras till, €10 ink. dessert, kaffe och dricka.

När vi kommer tillbaka till bilen möts vi av en bekant röst, Jocke från Helsingborg som vi stött på åtskilliga gånger både i Spanien och Portugal har valt samma ställplats som oss. Det blir lite snack om vad som hänt sen sist över lite vin och öl.

Ligger kvar i Alvor och bara njuter av underbart väder och fantastiska stränder.
Janne är helt fascinerad av dessa stenformationer och grottor som varieras av vida och breda sandstränder.

För att turisterna ska få full valuta för sin bad och solsemester så höjer man upp stränderna ytterligare cirka 2 meter, genom att suga upp sand från havets botten.

Åter dags att skifta plats! Alvor står på tur, men det blir inte ställplatsen utan längs med en gata utanför. Trångt och instängt på den röda ”fotbollsplanen” gör att vi väljer att parkera utanför. Vi är ännu en gång omgivna av vackra vyer längs kusten.
Lyxlivet med att äta på restaurang fortsätter, det är nu tredje dagen i följd som vi frossar med godsaker från havet.
Janne tar en cykeltur och hittar en annan plats att stå på, endast en liten bit från den plats vi nu står på. Stänger dörrar och fönster och kör till en betydligt trevligare plats med utsikt över havet och ett stenkast till stranden.