Nu har vi kört i Extremadura en aotonom region i västra Spanien sedan vi gick över gränsen från Portugal. Den här delen var också utposten för de flesta spanska erövrarna (conquistadorerna) och bosättarna i Amerika.Extremadura är ett högslättsområde med många höjdryggar och är därmed lämpat för får och svinskötsel liksom vinodling. Den iberiska skinkan och Pata de Negra görs här av grisar som bara fått äta ekollon.
Pata negra (spanska för svart klöv)
Grisarna som används skall vara av den iberiska rasen.
• Den finaste kallas jamón ibérico de bellota (ekollon). Denna skinka är från frigående grisar som strövar i ekskogar (kallas dehesas) längs gränsen mellan Spanien och Portugal, och äter bara ekollon.
• Nästa klass kallas jamón ibérico cebo de campo. Denna skinka är från grisar som matas med en kombination av ekollon och spannmål.
• Den tredje typen kallas jamón ibérico de cebo (eller bara jamón ibérico). Denna skinka är från grisar som utfodras enbart spannmål.
Innan vi stannar för övernattning blir det ett stopp utanför Almendralejo där vi hittar en vingård. Det blir 4 flaskor Pavia, 2 fl. reserva gjord på tempranillodruvan och 2 fl. med blandade druvor.
Efter en dag på blandat vägunderlag är vi så framme i Cáceres, efter att ha gjort ett par stopp som inte fallit oss i smaken. Tar en tur upp till Plasa Mayor solen skiner och det är skönt, men när kvällen gör sitt intåg behöver man sin dunjacka.
Cáceres blev uppsatt på i UNESCOS världsarvslista 1986. Invånarantal är dryga 91 000 och ytmässigt är det Spaniens näst största kommun med sina 1750 kvadratkilometer.