Månad: mars 2019

Lämnar nu Algarvekusten för en tur upp längs Rio Guadiana, första stoppet blir Alcoutim. När vi når målet har vi turen att komma när de har sin årliga Festival do Contraband, mellan Alcoutim och San Lucar på den spanska sidan av floden. Festivalen pågår i dagarna tre och det vimlar av folk överallt i gränderna och på den provisoriska pontonbron som är utlagd under festivalen.

Här bakas det bröd fyllt med chorizo som gräddas i vedeldad ugn.
Musik och dans av alla de slag.
Promenad mellan två länder och övervintrande segelbåtar från olika platser på vår jord.
Människor umgås och njuter av livet längs floden.

Lektion i hur man skördar linet, på portugisiska.

25 mars åker vi tillbaka på gratisplatsen i Alagoa. På vägen dit gör vi ett stopp i Faro för inköp på Pingo Doce, bredvid ligger en stor skoaffär Sea Side där jag hittar snygga boots. Svårt att bestämma vilka jag ska välja så det får bli två par, Janne nöjer sig med ett par.

Några som också återvänder är detta ekipage som vi stötte på senast vi var här. I dag ville polisen titta på deras papper och tydligen var allt i sin ordning, men någon förtjänst på sina hallon blev det inte.

Tur att det finns recept på bacalao översatt från portugisiska till svenska, Portugals nationalrätt det sägs att den kan tillagas på lika många sätt som det finns dagar på året.

Söndag vid lunchtid checkar vi ut och betalar våra tre nätter, säger Hej till Jocke och lämnar storkarnas stad.
Janne hittar Tomates Beach i Park4night, ligger lite utanför Albufeira och i närheten av Praia Falesia. Här stannar vi åtminstonde en natt.


Promenadväg till Quartiera, som skymtas i horisonten.

Väljer att ta in på Parque Do Rio. Tre nätter á €6 el klarar vi oss utan, dusch 50 cent 7 min helt ok. Strosar runt i den lilla byn, lördag har frukt och grönsaker flyttats ut på gatorna där folket handlar och fyller sina dramatenvagnar till bristningsgränsen.
Lördagsmiddagen intar vi på den omtalade kycklingrestaurangen Valdemar. Vi precis som många andra blir väldigt nöjda och kan njuta av deras goda piripiri kyckling med allt som serveras till, €10 ink. dessert, kaffe och dricka.

När vi kommer tillbaka till bilen möts vi av en bekant röst, Jocke från Helsingborg som vi stött på åtskilliga gånger både i Spanien och Portugal har valt samma ställplats som oss. Det blir lite snack om vad som hänt sen sist över lite vin och öl.

Ligger kvar i Alvor och bara njuter av underbart väder och fantastiska stränder.
Janne är helt fascinerad av dessa stenformationer och grottor som varieras av vida och breda sandstränder.

För att turisterna ska få full valuta för sin bad och solsemester så höjer man upp stränderna ytterligare cirka 2 meter, genom att suga upp sand från havets botten.

Åter dags att skifta plats! Alvor står på tur, men det blir inte ställplatsen utan längs med en gata utanför. Trångt och instängt på den röda ”fotbollsplanen” gör att vi väljer att parkera utanför. Vi är ännu en gång omgivna av vackra vyer längs kusten.
Lyxlivet med att äta på restaurang fortsätter, det är nu tredje dagen i följd som vi frossar med godsaker från havet.
Janne tar en cykeltur och hittar en annan plats att stå på, endast en liten bit från den plats vi nu står på. Stänger dörrar och fönster och kör till en betydligt trevligare plats med utsikt över havet och ett stenkast till stranden.

Söndag morgon är det åter dags att finna en ny plats. Det blir Armarcao de Pera som vi besöker igen. Vi drar oss till minnes att vi gillade denna plats senast vi var i Portugal, då endast på en cykeltur från Galé. Det blir två nätter på ställplatsen som sköts av fotbollsklubben, pris €4 inkl. vatten och tömning. Fiskarna bedriver ett intensivt arbete med att hålla sina nät och båtar i ett relativt gott skick.

När båten ska upp på land gäller det att ta fart så att skummet yr vilket underlättar för traktorn att dra upp ekipagen.
Underbara stränder runt hela byn.

En svalkande icekaffe drink i hettan som slår emot oss.

Fredag 15/3 säger vi på återseende till alla svenskar som står här hela vintern. Drar vidare mot Olhao, stannar vid en Inter Marche och tvättar lite kläder innan vi kör ner till strandpromenaden och parkerar. Grusplanen är fylld med franska husbilar!
På lördagen blir det marknadsbesök direkt efter frukost.

Tittar in i saluhallen som är fylld med kött och havets läckerheter.

På eftermiddagen ringer våra kära grannar hemifrån och frågar om det passar att de tar bussen från Faro till oss för en gemensam middag, de är på ett treveckors besök här i Portugal. Underbart god fisk med alla tillbehör beställer Lisa lätt eftersom hon talar landets språk.

Tiden rinner snabbt iväg och det blir dags för oss att säga HEJ och TACK och önska fortsatt trevliga dagar i detta underbara klimat.

Lämnar ett fint blommande Spanien och kör in i Portugal.

Första stoppet blir Alagoa någon mil från gränsen.

Här står många svenska bilar som vi träffat tidigare år.
Häng med oss i våra fotspår och se vad som händer!
Apelsiner levereras direkt till husbilen om man önskar..

Planerna går som planerat och vi rullar mot Sevilla och tar sedan av mot El Rocio. En tisdag i mitten av mars är det väldigt lugnt i ”sandstaden” och mycket är stängt. Det blir i alla fall lite lunch och promenad längs sandgatorna.

Pilgrimsorten El Rocío är en av Spaniens största pilgrimsort. På pingstdagen varje år vallfärdar närmare en miljon människor hit för att besöka madonnan i kyrkan Ermita del Rocío. Många gör det i hästdragna och täckta vagnar som får de sandiga vägarna kring El Rocío att likna mastodontscener ur en vilda västern-film.