Författare: Renée och Janne

Lefkes är byggt i en dalgång nästan mitt på ön cirka 10 km från Parikia. När piraterna härjade som värst i Kykladerna tog Parosborna sin tillflykt hit, då var Lefkes öns huvudstad. Idag bor här cirka 550 personer.

Paros breder ut sig som en lockande pärla i mitten av Kykladerna. Ön beskrivs ofta som “hela Grekland i koncentrat”. Det vill säga, på Paros hittar man allt man söker i Grekland, historia, natur, god mat, bra stränder, nattliv och massor av sol.

Invånarna livnär sig bland annat på jordbruk, turism och fiske. På Paros bor många konstnärer och skulptörer, visa bor här året runt, andra bor här bara på sommaren och håller kurser. Du kommer att hitta många butiker som säljer konst och smycken som är tillverkade på ön. Paros är även känt för sina goda viner. Du hittar faktiskt ett vinmuseum i byn Naoussa, väl värt ett besök sägs det. Totalt bor här cirka 10 000, hälften i Parikira.

Trodde vi funnit ett bra boende men så var det inte. En natt med en skramlande aircon störde nattsömnen. När vi kollar vårt hotell igen visar det sig att priset är lägre på webben än det vi fått. Vi påpekar detta och får till svar att idag finns det andra rum än det vi blev erbjudna igår. Sura och irriterade checkar vi ut och letar upp ett ställa att få lite frukost. Mätt och belåten traskar Janne runt längs strandpromenaden och får napp på ett hotell med frukost för 50€/natt.

Första intrycket av Paros den här gången blev inte som sist för ca 15 år sedan. Men nu är allt i sin ordning och vi njuter av de sista dagarna av vår ö-luff.

Packar och checkar ut, det blev 6 nätter på denna underbara plats. Ägarinnan av hotellet ska till Adamas för inköp så vi blir skjutsade till hamnen. Köper biljetter till Paros med färjan Artemis som vi åkt tidigare, 13€/pers. 5 1/2 timme. Äter en hamburgare till lunch innan färjeavgången kl. 14.30.

Väl framme i Paros hamn börjar letandet efter hotellet vi sett på nätet, Siren Hotell. Träffar ett par från Norge som tänkt sig samma hotell. Till slut finner vi vad vi söker. Besvikna blir vi då bilderna inte stämmer med det vi upplerver, hårda sängar, dålig lukt, vimsig gubbe i receptionen och frukostbuffén serveras inte längre pga. att lågsäsongen börjat. Tyst smyger vi ut och börjar letandet igen. Valet blir Hotell Paros lyckas pruta lite på priset 135€ för tre nätter dock utan frukost. Vi har ett mini kök så vi fixar själv frukost och njuter av fin utsikt.

Efter frukost ger vi oss ut på en dagstur med Skodan vi hyrt, 40€/inkl. försäkring. Första stoppet blir Sarakiniko Beach, ser ut som ett månlandskap som täckts av skimrande snö. Klipporna har skapats av eruption och sedan har väder och vind format dessa besynnerliga kreationer.

Vid stopp nummer två som är Mandrakia tar vi oss en kopp grekiskt kaffe, och svarar på ett gratulationssamtal från Glumslöv.

Tredje stoppet blir vid den unika byn Klima som räknas till en av de finaste på Milos. Klima skiljer sig från alla andra byar på ön, det finns få vägar, nästan alla hus ligger på bara några meters avstånd från vattnet, och det är inte ovanligt att vågorna går ända upp till husen. Idag är många av de fina båthusen i Klima omgjorda till sommarbostäder.

Färden går vidare ner mot havet och hamnen i Adamas, som även kallas Adamanta (diamanten). Byn ligger skyddad i det hästskoliknande innanhav som bildades vid ett vulkanutbrott för tusentals år sedan. Hamnen i Adamas räknas därför som en av de bästa naturliga hamnarna i Kykladerna. Adamas är ganska litet, det tar inte lång tid att lära känna byn.

Sista stoppet för dagen blir Paleochori Beach, där min chaufför för dagen tar sig ett dopp. De underjordiska källorna gör sanden jättevarm så skor är tvunget att bära tills man når vattnet.

Kvällen avslutar vi på en fiskrestaurang i hamnen.

När vi kliver av båten möts vi av ett begravningståg som ska över till Kimolos.

Ringer till Apollon Rooms och frågar om det är ok att vi kommer en dag tidigare än vi bokat för. Inga problem, så vi hänger på oss ryggsäckarna och startar vår promenad på ca. 650 meter.

I dag fredag blir det att inta klipporna och njuta av solen från klarblå himmel

Efter en välsmakande frukost är det så dags att plocka ihop prylarna för avfärd mot Milos.

Janne får traska upp till huvudbyn själv då ingen buss går dit idag. Jag tycker det är alldeles för branta backar och orken sviktar.

Många fina gränder men svårt att orientera sig, då det gick runt, upp och ner i olika väderstreck.

Från hamnen en promenad på cirka 300 meter i uppförsbacke. Väl framme glömmer man backen och beundrar rummet från alla håll och vinklar. 60€/natt inkl. frukost.

Vårt mål för de närmsta dagarna är Kimolos. En timmes båtfärd från Sifnos.

Den enda kollektivtrafiken på Kimolos är en liten buss som går mellan hamnen och Chora och till några stränder. Lyckligtvis finns det inte många vägar, avstånden är korta och man får klara sig med apostlahästarna.

Bil och moped finns att hyra, men det finns ingen taxi.

Kimolos är en näst intill bortglömd ö som bara väntar på att bli att bli upptäckt. Här bor bara drygt 900 personer, de flesta arbetar med jordbruk och fiske. Turismen ligger fortfarande i sin linda, övernattande utländska turister är sällsynta, de få som besöker Kimolos kommer på dagsutflykt från Milos. Det närmaste nattliv man kan komma är en musikbar i Chora där öns ungdomar samlas på kvällarna. Annars är nöjeslivet begränsat till enkla tavernor som är tvättäkta grekiska och anpassade efter öbornas behov i stället för turisternas dito.

Här laddar vi inför den kommande dagen i slutet av september.