Författare: Renée och Janne

Nu vänder vi och lämnar så sakteliga sydkusten, inte på väg hemåt ännu! Målet för dagen blev El Morche en plats som vi bara passerat förbi tidigare. I Caleta de Vélez var det karneval med liv och rörelse.

När vi parkerat på grusplanen i El Morche blev det strandpromenaden som hägrade i solskenet. Självklart intog vi också goda tapas med tillbehör.

Kör nu åter ner mot kusten och väljer området runt Calahonda, utanför Marbella.

Här stannar vi några dagar beroende på vädret. I går (torsdag 16/2) satt vi på stranden i strålande solsken, idag ligger molnen täta och vinden kommer från Afrika och kan eventuellt bjuda på Sahara sand. Återstår att se hur rätt meteorologerna har denna gång.

Janne som älskar känslan av spänning och adrenalinkickar får nu äntligen njuta av naturupplevelserna och den storslagna utsikten från Caminito del Rey, ”Kungliga stigen”, ett självklart inslag i vardagslivet tycker Janne.

Vandringen, som tar ungefär två timmar i normal takt, kan delas upp i tre olika etapper.

Den första delen är belägen i ravinen och bjuder på många imponerade utrop och kittlade nerver. Efter det följer en mer traditionell typ av vandring som uppladdning inför den tredje delen, som också går genom ravinen.

Som grädde på moset korsas ravinen till sist via en bro med ett skrämmande metallgaller till golv. Stundtals befinner du dig 100 meter över marken.

Den välkända vandringsleden byggdes i samband med att ett vattenkraftverk uppfördes mellan år 1900 och 1905.

Leden, som var tre kilometer lång, gick genom ravinen med syftet att låta de fängelsefångar som arbetade på verket passera den vägen. När Alfonso XIII invigde vattenreservoaren Conde del Guadalhorce år 1921 fick leden namnet Caminito del Rey.

Mellan år 1999 och 2000 dog fem personer längs Caminito del Rey. Ett år senare stängde världens farligaste vandringsled ner.

Men den vackra naturen i Paraje Natural del Desfiladero var för eftertraktad för att inte få ses av fler ögon. En omfattande renovering påbörjades.

År 2015 stod Caminito del Rey redo att ta emot nya vandrare – denna gång med mycket högre säkerhet än tidigare.

Ett stopp över natten för att fylla på vatten och tömning. En bra plats för övernattning då kommun bjöd på all service även 3 elplatser allt gratis.

Denna fridfulla lilla stad med mindre än 8000 invånare, på samma avstånd mellan Costa del Sol , Granada och Sevilla , har varit ett viktigt centrum för boskapsuppfödning, läderproduktion och gruvdrift sedan romartiden.

Marknad på tisdagar. Vi hann med en snabb titt men inget föll oss i smaken.

Mot Jannes önskan!

Efter en vecka med massor av trevliga upplevelser lämnar vi nu ”Pärlan”.
Även den här turen blir i underbar natur och vi får uppleva vinodlingarna för det speciella vinet Manzanilla som odlas runt Sanlùcar de Barrameda.
Fino (eller manzanilla om vinet är lagrat i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda) är en sherry som skapats genom biologisk mognad. Till det färdiga, torra vinet tillsätts neutral druvsprit till cirka 15% alkohol. Vid denna nivå hålls vinet stabilt samtidigt som ett jästtäcke (flor) kan bildas.

Dagstur; 18 mil med stopp för inhandling i Osuna.

Den lilla staden kryllar av uppklädda och festsugna människor. Från gränderna hörs musik och människors glada skratt. Härligt gatuliv!

Vi börjar lunchen med boquerones och gambas al à plancha.

Därefter blir det rejo de pulpo a la plancha con su guarnición.

Vid ett bord sidan om oss bjuder spanjorerna på gitarr och kastanjettspel och spanska visor. När solen går ner över takåsarna flyttar alla in på restaurangens bakgård, där musiken fortsätter och flamencodansen börjar.

En fin och mysig liten stad, helt i vår smak. Mysiga små barer och tilltalande gränder att strosa omkring i. De senaste två dagarna har varit blåsiga, men med solsken. Lite bilder från våra upplevelser de senaste dagarna.

När man hittat en plats i lä är det skönt att borra ner fötterna och blicka ut mot Atlanten och följa tidvattnets gång.

Vägen som ska ta oss ut mot Atlantkusten är en grön väg en så kallad vacker väg.

Dagens körtid är ca. 1 timme 30 minuter (89,2 km) via A-381. Även här väljer vi att fricampa på en stor plan utmed strandpromenaden och sandstranden. Tyvärr har vi fått ett väderomslag med lite moln och spridda regnskurar. Solen tittar fram mellan molnen och regndropparna men temperaturen har sjunkit några grader. Gångavstånd in till centrum är ungefär en knapp km. Stannar här till efter helgen.

När frukostbestyren är avklarade kör vi ut på väg N340 och därefter A7. I höjd med Algeciras tar vi av för att köra på A 381. Nu har vi en underbart vacker natur med gröna böljande kullar och bergen i bakgrunden.
Når den lilla byn strax efter lunch och parkerar på gratisställplatsen som erbjuder både vatten och tömning. Det blir en liten lunch i solskenet utanför bilen.
Janne tar en tur in till byn som har backe upp och backe ner, och det mesta är stängt för siesta. Det blir bara en natt här imorgon går turen mot Chipiona.

Avslutar härliga dagar i Estepona med en god söndagsmiddag på La Rada.

I dag måndag styr vi kosan mot nordväst alltså mot Cádiz. Har inte besökt de delarna av Spanien tidigare så det ska bli spännande med nya upptäckter.